Live While We're Young - Del 1
Min och Lauras solsemester i Spanien var snart slut, imorgon lyfte planet från Spanien hem till London. Veckan hade gått jätte fort. Vi har solat väldigt mycket, så jag har fått en fin bränna faktiskt. Jag och Laura hade av misstag bokat ett 5-stjärnigt hotell, så det hade blivit rätt dyrt. Men det var värt det, hotellet och miljön var jätte trevlig och avslappnande. Och några snygga killar hade vi också sett, men jag brukar försöka strunta i att kolla in killar i andra länder, eftersom jag antagligen aldrig skulle träffa dom igen senare i livet. Men det hade varit omöjligt att inte kolla när 5 vältränade snygga killar kommit in i pool området. Det var som en dröm. Jag låg nu i en solstol av mörkt brunt trä, med en vit dyna över som gjorde det jätte skönt att sola i solstolen. Jag hade väldigt hög sommar musik i hörlurarna som satt i mina öron. Solen brände mot min kropp och livet var skönt. Jag kände att Laura petade på min axel. Jag öppnade ögonen och tog ur ena hörluren ur örat. "Yes?" Svarade jag. "The clock is five, is it time to go up to the hotel rum?" Sa Laura. Jag nickade lite medan jag satte mig upp. Jag ville ite lämna det här landet, någonsin. "Kust because it's the last night here in Spain, I think we should go to a resturant tonight!" Sa Laura glatt. Hon är så positiv, och gör en lätt glad. "I agree." Jag tog ur headsetet ur min telefon och la det på det lilla bordet som stod bredvid solstolen. Jag tog hotells handduken och min mobil och gick mot hotellet. Anledningen till att jag har hotellets handduk är för att igår hände det en liten olycka, då jag tappade min handduk i poolen. Det värsta av allt var att de 5 snygga killarna stod i badkläder vid poolen, och såg allting...
När vi var inne i hotellet skulle vi byta om. "Ey Laura, I'm going for a run. Are you coming with me?" Frågade jag. Jag älskade att springa nuförtiden, och hade sprungit väldigt mycket under sommaren och hösten. "Haha, absolutely no. I'm to lazy for that!" Sa Laura med skratt i rösten. Hon hade rätt. "Haha okey, I can look after a resturant!" Sa jag. "Yes!" Sa Laura innan hon försvann in i badrummet. Jag gick in till sovrummet och öppnade min stora svarta resväska. Vårt rum är helt kaos, likaså min väska. Jag bytte snabbt om till ett par vita shorts och en lax-rosa sport bh. Det är verkligen varmt att jogga här i Spanien, som ni kanske förstår. Jag lät mitt bruna hår hänga som det var. Jag gick ut ur rummet och funderade på vart mitt headset var. Hm, jag hade haft det vid poolen, sen? Aja, jag har inte tid till att leta. Jag tog min telefon, och gick till hallen där mina löpar skor stod. Jag gillar att springa, om man säger så. "Bye Laura!" Ripade jag innan jag försvann ut igenom dörren.
Jag hade precis lämnat hotell området och sprang med mobilen i handen. Jag sprang igenom den lilla byn vi bodde i. Det var en riktigt fin by men som sagt, vi bodde på ett 5-stjärnigt hotell, så byn borde vara någorlunda fin. Jag hade redan sprungit i en kvart. Jag tänkte springa en kortare runda just nu så jag hinner duscha och fixa mig tills kvällen. Jag kände igen den här vägen, bara ungefär 5 minuter kvar. "Pling Pling." Min mobil plingade till. Jag saktade ner och låste upp telefonen. Mina ögon var helt fast klistrade på min mobil. Det var ett sms från Laura: "You'll be suprised when you come back home. :)" Skrev hon. Jag skulle precis svara, men det tog stopp framför mig. Innan jag hann blinka satt jag på gatan med mobilen i ena handen, och munnen var öppen, jag var ganska förvånad om man säger så. En kille med brunt lockigt hår vände sig om. BAM vilka ögon. Och BAM igen för hans leende. Han hade gröna ögon som glittrade. Jag kände hur pinsam denna situationen blev, och det blev ju inte bättre av att jag satt där som ett fån och inte sa ett ord. "Are you okey?" Hans kropp var nu helt vänd mot mig medans han frågade hur det hade gått."Eh, yeah I'm fine.." Sa jag medans jag kände hur mina kinder blev röda. "Good, me too." Sa han, och då kom jag på att det var jag som hade gått in i honom. "Here" Sa han medan han räckte fram sina händer och log ett snett leende. Jag tog hans händer, och han hjälpte mig upp. Jag såg att en blond kille stod bakom den killen jag sprungit in i. Då kom jag på att det var dom från hotellet, vilket den killen jag hade gått in i också kom på. "Wait, you're that girl from the hotel, right?" Jag nickade lite blygt. "That girl who dropped her towel in the pool yesterday?" Sa den blonda. Den blonda skrattade lite, vilket den brun håriga killen också gjorde. Jag fnissade lite. Det kändes som om all min engelska jag någonsin lärt mig hade stigit ombord på ett rosa tefat och flugit iväg till yttre rymden. Jag är svensk, men har bott i London sen jag var 14 år, alltså så har jag bott i London i 3 år. "You don't have to be shy! We won't bite you!" Sa den brun håriga killen. Jag blev lite irriterad, men den känslan flög snabbt bort när jag såg hur otroligt söta de två killarna var. "I'm Harry, and this is Niall." Sa den brun håriga killen och vände sig om och kollade lite på den blonda killen, som tydligen hette Niall. Harry tog min hand och skakade den. Lite sent va? "And I'm Jennifer." Sa jag och log mot Harry. "That's a really beautiful name!" Sa Harry och log. "Harry Harry Harry.." Sa Niall och suckade lite, men Harry tycktes inte höra Nialls suckningar. "Are you on your way back to the hotel?" Frågade Harry. Jag nickade. "Great, me too! I can accompany you, if that's okey?" Det är tur att denna Harry är söt, annars hade han bara gått mig på nerverna. Vilket han gjorde nu med, men bara kolla på pojken! "Yes!" Sa jag. "I have, stuffs to do. See ya later." Sa Niall.
DÅ VAR DEL 1 HÄR! Namnet fick bli Live While We're Young, bara för att den låten äger. Ni vet, att det betyder sååå mycket när ni kommenterar, va? Kommentera EXAKT vad du tycker! Jag bloggar mer ju mer ni kommenterar!! :D :D
Kommentarer
Trackback
