Live While We're Young - Del 11
HEJ!!!!
GUD, förlååååt för att jag inte uppdaterat på tusen år :O :O MEN, jag har en jäkligt bra anledning, men jag kommer inte berätta då det är något väldigt personligt, men hade ni vetat, hade ni verkligen förstått. Jag loggade in idag och såg alla era fina kommentarer och kände mig tvungen, så här kommer del 11!
Väckarklockan ringde, idag var det fredag. Jag hade tränat med killarna hela veckan, förutom igår. Dom hade inte tid igår då dom skulle iväg, men dom skulle försöka komma och kolla idag. Jag slog upp ögonen och gick upp. Drog isär gardinerna som täckte fönstret, och hindrade solen strålar för att stråla in i mitt rum. Nu började nervositeten att komma, och jag började plötsligt att börja tänka på Mrs. Jacksons ord. Att vinnaren skulle få ett fint pris... Jag har fortfarande inte fått reda på vad priset är, eller vad det är för tävling. Jag slutade att tänka på det efter att jag dragit på mig ett par mjukis byxor (hade redan en tröja på mig) och gick långsamt nerför trappan påväg ner till köket. Mamma och pappa satt som vanligt och käkade frukost, så jag joinade dom. Efter jag ätit frukost började jag att fixa mig. Borstade tänderna, tvättade ansiktet och borstade håret. Jag hörde att min mobil plingade till när jag bytte om, så jag gick till min säng där min telefon låg slängd. Ett sms från Harry.
"Hi Jennifer! Good luck today, maybe we'll be there watching you! xx."
Jag svarade:
"Hi! :D Thank you! Hope I'll see you there! xx"
På något sätt kände jag mig mer modig, som om Harrys sms fyllde mig med energi. Inget negativt, bara en bra känsla.
Klockan tickade iväg, och jag satt på bussen halv 9. Jag skulle inte ha någon vanlig skoldag idag, utan vi skulle repa lite (teater också) innan showen drog igång vid klockan 3, i den stora scen salen. Jag var nervös och taggad, det kändes bra! Jag hade spelat in när jag sjöng One Thing på min telefon när det hade gått som bäst, så jag satt och lyssnade och koncentrerade mig igenom hela bussresan. Jag blundade för att se mig själv framför mig. Jag stod på en stor scen och sjöng inför tusen människor. En enda spotlight som var riktad mot mig. Okej, såhär skulle det inte riktigt vara. Jag skulle uppträda för ungefär 150 stycken, och det skulle inte vara en enda spotlight riktad mot mig. Men strunt samma, drömma kan man! Jag öppnade upp ögonen precis innan jag skulle kliva av, så jag fick bråttom med att trycka på stopp knappen. Bussen fick sakta in hastigt, vilket gjorde att jag tappade en bok ur min väska på något konstigt vis, så den hamnade en bit framför mig på den lilla "vägen" som leder igenom bussen. Jag lyfte på mig, och skulle ta upp boken men det hade redan något hunnit göra. Jag vände mig mot höger där jag fick syn på en kille som höll i min bok. Han var riktigt snygg, så jag vart lite hypnotiserad av hans ögon, eller hela han. Han hade brunt hår som stod lite åt alla håll och kanter (med hjälp av vax I think..) på hans huvud, och nötbruns färgade ögon. Han sträckte fram handen med boken i och log mot mig.
"Uhm, here.." Sa han försiktigt.
"Oh, hehe thank you." Sa jag och tog boken. Jag råkade snudda hans hand, vilket gjorde allting lite mer pinsamt. Jag log mot honom innan jag fortsatte av bussen, och in i skolan.
Alla elever som skulle uppträda på ett eller annat vis hade nu samlats runt några bord i cafeterian. Vi pratade igenom dagen, och till slut räckte jag upp handen.
"Yes, Jennifer?" Sa Mrs. Jackson.
"I just wondering about.. You said that someone will win a prize?" Frågade jag. Lite sugen på att vinna, kanske?
"Oh, there will be two judges here, and one of you who will sing today will have the honor to win the prize!" Sa Mrs. Jackson glatt.
"What prize?" Frågade jag lite förvirrat. Alla stirrade ut mig, totalt..
"The band Little Mix is having a little show next saturday. The one who win will performe one of their songs with them on saturday next week! You will get the chance to make people know who you are and your voice, it'll be around 300 people there, on the street." Svara Mrs. Jackson, ännu gladare.
Jag visste faktiskt vilka Little Mix var. Jag lyssnade ganska mycket på dom för några månader sen, men sen slutade jag med det bara. Jag märkte verkligen av vilken tävlingsmänniska jag var nu, för mina nerver var värre än förut, och jag ska vinna det här priset.
BAD NEWS.
Jag gillar inte den här novellen så mycket, så jag vet inte hur det kommer bli.. Sorry. Men felet är att jag gillar ER så mycket, även fast jag bara vet vad ni heter i förnamn typ, haha. Sen är det så mycket som händer just nu osv, så jag vet inte om jag börjar på en annan... Fast det är ju ganska avkopplande och skönt att sitta och skriva... Men jag LOVAR att berätta!!! :D :D
Live While We're Young - Del 7
Tidigare:
Jag kramade om henne och gick sedan hem. Imorgon ska jag träffa Harry, det kommer bli så kul. Medan jag gick hem tänkte jag bara på Harry, så "resan" hem, eller promenaden, gick fort. Klockan var rätt mycket, och det första jag hörde när jag steg in igenom dörren var mamma och pappa som kom till hallen för att säga hej till mig.
Kvällen när jag kom hem till mitt hus och träffade mina föräldrar gick rätt fort, och det var redan onsdags morgon. En helt vanlig onsdag väntade, med skola och så. Fast ikväll skulle det inte bli helt vanligt inte, jag skulle nämligen träffa Harry! Jag tror att ni alla har förstått det nu, så som jag tjatat om det. Jag steg upp ur min varma mjuka säng för att fixa mig. Mamma och pappa satt runt bordet och åt frukost, så jag gjorde dom sällskap och åt 2 mackor. Dom skulle precis åka till jobbet, så jag fixade mig i lugn och ro innan jag gick till bussen för att åka till skolan.
Skol dagen idag hade gått riktigt trögt, ingen rolig dag. Men vad spelade det för roll just nu?! När jag satt på bussen hem kom jag på mig själv med att jag var väldigt spänd inför kvällen, även fast vi var vänner och han hade frågat om jag ville komma hem till honom. Han var ju trots allt rätt söt, men jag får inte vara nervös. Tänk att det bara är en helt vanlig tjej kompis jag ska träffa, då skulle jag ju inte vara såhär upphetsad? Men det gick inte att tänka så.
Efter en buss resa full av tankar i mitt huvud var jag hemma och åt en skål flingor innan jag hoppade in i duschen. När jag hade duschat och ätit var klockan 4, så jag torkade håret i lugn och ro innan jag fortsatte fixet. Klockan tickade på och den vart halv 6, en halv timme kvar tills jag skulle vara hemma hos Harry. Jag tog på mig mina converse och började att gå mot Harry.
Efter att jag hade gått i en kvart började jag att närma mig området. Det var ett område med väldigt stora lägenheter, och jag fick en blackout. Vilken lägenhet var Harrys? Jag skulle precis ta upp min mobil ur min ficka, men då mindes jag att den ligger kvar i Spanien. Jag tänkte och tänkte, vad hade stått på lappen? Efter att jag funderat ett tag så var jag ganska säker på att jag visste vilket nummer det var, så jag gick in igenom en port, och upp för 4 trappa och stod utanför Harrys dörr. Jag hörde några röster där inne, det var absolut mer än 1, och inte bara Harrys röst, har han bjudit in fler?
Del 7!!!!!!! Kommentera exakt vad ni tycker, så himla kul att läsa! Vad ska jag göra bättre? <3
Förlåt!!
Alltså förlåt!!! Förlåt för att jag inte bloggat på hur länge som helst, men jag jar gjort sjukt mycket annat! IDAG prioiterar jag bloggen först! Det kommer upp i eftermiddag eller ikväll, promise!! Btw, har massa ideér! :D TACK FÖR ALLA ERA KOMMENTARER NI ÄR SÅ FINA TACK TACK TACK JAG ÄLSKAR ER!!!
Live While We're Young - Del 6
Tidigare:
Jag var inte riktigt på humör, när jag var tyvärr tvungen att stå här och spela trevlig. Jane kom ut, och tittade nästan lite skräckslaget på dörren som öppnades. Det var ingen framme vid kassan, så jag tittade också vem det var som kom in. Är, är det sant? Mitt humör vart genast mycket bättre när jag såg vem det var.
De gröna ögonen lös upp när han steg in och fick syn på mig. Han fick många blickar från gästerna som satt runt borden. Han skyndade sig fram mot mig. Det var verkligen Harry. "Hi!" Sa han. "Hello Harry!" Sa jag tillbaks. "I tought, you lived in Sweden?" Sa han. "Haha no, I'm just swedish, but I live here!" Sa jag glatt. Jag kan inte förstå att det var just han som steg in här. "But that's perfect!" Sa han med ett smile. Jag log tillbaks. "Why haven't you answered my calls?" Nu fick hans ansikte ett frågande uttryck, men hans ögon glittrade fortfarande. "I've lost my phone, in Spain..." Sa jag. "Oh, I see. Do you work here?" Frågade han. Jag skakade på huvudet. "I'm just helping my friend Jane." Sa jag. Jag vände mig och såg att Jane stod och kollade på oss med stora ögon. Förtrollad av Harry? Oh ja. Jag log mot Jane, och hon vinkade mot Harry stelt. Harry log mot henne. "I've to go now, and yes I forgot what I wanted to buy.." Sa han och skrattade när han sa det där sista. Jag hängde på och skrattade jag med. "Can't you come to my apartment tomorrow night? At 6? We can eat dinner and just talk!" Sa han och log. Jag nickade. "I'd love to!" Sa jag. Jag frågade vart han bodde, och sen stack han. Jane kom upp bakom mig. "Do you know that guy?!" Frågade hon. "Yes.." Svarade jag. Hon vände om och gick mot köket medan hon sa: "Oh my god."
Jag öppnade dörren in till Lauras lägenhet med en nyckel, hon brukar nästan alltid låsa dörren. "I'm hooome!" Ropade jag. Jag mötte Laura i hallen och sprang fram och kramade henne. "Why are you sooo happy?" Frågade hon. "You know that guy Harry I met in Spain?!" Laura nickade. "I met him today in Janes café!!" Sa jag och skrek lite utav glädje. Laura och jag stod nu och hoppade upp och ner i hallen och tjöt av lycka. Lite överdrivet kanske, men det var ganska kul. "I think I must leave now, and go home." Sa jag. Laura hade nog tänkt samma tanke, eftersom hon hade ställt min väska vid ytterdörren. Jag kramade om henne och gick sedan hem. Imorgon ska jag träffa Harry, det kommer bli så kul. Medan jag gick hem tänkte jag bara på Harry, så "resan" hem, eller promenaden, gick fort. Klockan var rätt mycket, och det första jag hörde när jag steg in igenom dörren var mamma och pappa som kom till hallen för att säga hej till mig.
Del 6! TACK så hiiimlaaa mycket för era kommentarer! Är så kul att logga in här och läsa en massa fina kommentarer från er!! <3 Har inte direkt någon aning om vad som kommer att hända nu, men jag kommer tvinga mig själv lite till att hitta på små saker som jag sedan kan skriva ned här. Fick JUST NU en idé, hmm...
Denna delen vart även lite kort, men som sagt inte så mycket idéer just nu, och jag vill ha med en del nu, och resten sen osv! :)
Haha, hoppas ni gillade denna delen! <3
Förlåt!
Förlåt för att jag inte har uppdaterat så bra och mycket, men ni vet skolan... Haha den typ dödar mig ! Men jag ska verkligen försöka att skriva massa osv, kan säga att jag har tillbaks lite motivation då jag vet vad som ska hända (typ)!
Live While We're Young - Del 5
Tidigare:
Det var måndag idag. Vi gick in till Laura och dumpade väskorna i hallen. Vi gick in till Lauras sovrum. Hon hade en stor dubbelsäng av någon anledning. Hon öppnade sin garderob och slängde sedan en stor t-shirt till mig som jag kunde sova i. Jag böt om och det gjorde Laura med. Sedan kröp vi ner bredvid varandra och somnade fort. Vi två var så bra kompisar, även fast hon var 2 år äldre än mig.
På tisdags morgon ringde Lauras mobil klockan 7. Hade hon ställt alarm till mig? Vad gullig hon är! Jag gick fort fram till hennes mobil för att stänga av alarmet så inte Laura skulle vakna. Sedan tassade jag ut till köket för att äta lite frukost. När jag skulle ta på mig kläder kändes det konstigt att ta på sig tjockare kläder och inte shorts. Både lite konstigt och tråkigt. Men jag såg fram mot dagen i alla fall.
Jag satt på bussen 1 timme och 10 minuter efter att jag vaknat. Det tog bara 10 minuter med bussen, och vi började halv 9. Bussen saktade in framför den stora skolan. Lite annorlunda mot skolan i Sverige! Vägarna var fint färgade i alla olika nyanser av rött och orange, av alla höstlöven. Jag steg av den gula skolbussen, och utanför skolan var det allt annat än lugnt. I korridoren fanns det en massa människor. Alla var liksom med i olika gäng. De coola för sig. Nördarna för sig. De fega för sig och så vidare. Jag tyckte att det var ur löjligt, så jag hängde med många olika människor, från olika gäng så att säga! "Jennifer!" Jag vände mig om och såg att Hilary och Jane stod bakom mig. Det var dom som jag kände bäst i denna skolan. Även om Jane var lite jobbig, så var hon riktigt snäll. "Hi!" Sa jag, och vi gruppkramades.
När dagen äntligen var slut stod jag vid mitt skåp och packade ner alla mina böcker. Läxor jag var tvungen att göra under tiden jag var bortrest. 2 prov också, hur sjukt?! Min mobil började att ringa, så jag svarade.
"Hello?" Svarade jag.
"Hi Jennifer! It's me, Jane!" Svarade Jane glatt. Jag skrattade lite.
"Yes, I know that. You know when you call, your name shows on the phone!" Sa jag.
"Oh... Haha!" Svarade Jane.
"I really need a little help today Jennifer.." Sa Jane.
"With..?" Frågade jag.
"My parents will be on a meeting the whole afternoon, and I must have some help with our café, just for a few hours! And of course you'll get some food there!" Sa Jane. Jg hade verkligen 0 lust alls till att hjälpa henne, eller med hennes café. Hennes föräldrar ägde och skötte ett väldigt populärt café. Men jag kunde verkligen inte säga nej.
"Okey, I'm on my way now." Svarade jag.
"Thank you soo much Jennier! See you later!" Sa hon innan hon la på. Jag la ner mobilen i fickan och låste skåpet. Jag skyndade mig till cafét, som låg ungefär en kvart från skolan. När jag öppnade dörren till cafét möttes jag av en god lukt. Nybakat bröd. "Hi Jennifer!" Ropade Jane från kassan. Jag log mot henne och gick fram. Det låg nybakat bröd på en tallrik där framme. Det stod även en rosa kopp med en varm rykande dryck. "This is for you! When you have eat it up, you can stand here. If it's okey with you?" Sa Jane som stod och tog emot beställningar. Hon var inte jätte bra på att vara boss. "Thank you so much! Yes it's okey!" Sa jag.
Lite mindre än 10 minuter hade gått, och jag hade ätit två brödskivor och druckit upp drycken. Jag stod nu i kassan och tog emot beställningar, som jag sedan skrev upp på en lapp, som en annan människa sedan fixade. Jag höll ärligt talat på att somna. Hade jag inte fått de där brödet så hade jag dödat någon. Jag var inte riktigt på humör, när jag var tyvärr tvungen att stå här och spela trevlig. Jane kom ut, och tittade nästan lite skräckslaget på dörren som öppnades. Det var ingen framme vid kassan, så jag tittade också vem det var som kom in. Är, är det sant? Mitt humör vart genast mycket bättre när jag såg vem det var.
Välkommen hit!
Hej! Jag är en 14-årig tjej som är helt besatt av One Direction, så jag har skapat en novellblogg! Jag drömmer, som alla andra, om att träffa One Direction och sådär. Och eftersom att det inte är sant (ÄNNU) så kommer jag att skriva ut en massa drömmar här, fast gjorda till noveller. Vad jag vill säga är, att läs denna bloggen om du är en Directioner, eller bara vill till drömmarnas värld om One Direction! ;)
så fin bild :')
Läs och kommentera varenda dag! Sprid bloggen också, skulle vara jätte roligt och snällt! Jag gör även länkbyten, bara att du kommenterar. :) Den första delen av min första novell kommer upp om bara några minuter! :D
