Live While We're Young - Del 11
Tidigare:
Det satt en stor, fet, hårig spindel där, och jag hatar spindlar såå mycket. Jag gjorde som vilken tjej som helst skulle göra, jag började skrika och backade in i skynket, vilket slutade med att musiken stoppades, och skynket ramlade ner med mig under det...
Jag svimmade inte eller så på grund av spindeln, så farligt var det inte. Men ändå var det sjukt äckligt. Jag hörde fotsteg som sprang mot mig, samtidigt som någon skrek: "Hide guys, hide!" Lugna ner er, jag är liksom ingen mördare. Någon försökte dra bort skynket, men misslyckades då jag låg på det, både under och över. Det var jäkligt stort. Jag rullade runt med hjälp av personen som försökte få bort skynket. Till slut fick han bort det. Han var rasande... "Who the hell are you and why are you here?!" Skrek han åt mig. Jag satte mig upp försiktigt samtidigt som jag la handen mot mitt skadade huvud. Ingen hjälp fick man. "Aj.." Sa jag. "What?! Answer my question!" Sa han. Plötsligt hörde jag en len, mjuk röst bakom mig. "How are you..?" Jag vände mig om, och tappade nästan andan.
Del 11!!! :D <3
Där framför mig stod Harry, Liam, Louis, Niall och Zayn. Det var dom jag hade hört spela. "Hi.." Sa Harry och log mot mig. Han sträckte ut handen för att hjälpa mig upp på fötter, men den arga mannen var snabbt framme och knuffa bort Harry försiktigt. "You're in big trouble, girl." Sa han och tittade mig i ögonen. "Calm down Paul, we know her." Sa Louis. Paul vände sig om. "Oh, I'm so sorry." Sa Paul, som han tydligen hette. Han hjälpte mig upp och log mot mig, och jag fatta ingenting. Jag dammade av lite damm från tröjan. Gamal replokal eller vad det är... Studio? Är det en mini studio? "I didn't know that you guys are into this music thing!" Sa jag och log. Killarna såg lite oroliga ut, osäkra. "You're awesome, that's why I sneaked in trough that door, and fell because of a spider.." Sa jag. "NIALL." Sa Paul. "Sorry.." Niall hade tydligen glömt att låsa dörren efter sig. Louis petade till Harry diskret på axeln. Eller det var inte så diskret som han antagligen ville. "Have you not told her?" Frågade Louis. Harry tittade ner i golvet. "What have Harry not told me?" Sa jag. Inte argt, även fast jag kände mig, lite fundersam. Paul mötte Harrys lite oroliga blick, sedan min. Han log mot mig. "Oh it's nothing, they just have this band.." Jag tyckte inte att det var något märkvärdigt med det, så jag avbröt Paul. "But that's really cool. You're awesome, and I need some help because I'm going to perform in school! I can need some help! If, you want to help me?" Sa jag och försökte se så söt ut som jag bara kunde. "Yes, yes we can!"
Dom var riktigt grymma, och dom berömde min sång röst hela tiden. Dom tyckte att jag skulle sjunga en av deras låtar, en som heter One Thing. Jag hörde dom sjunga, och den var så sjukt bra. Vi tränade på tills jag såg att klockan var 20.00. Paul hade lämnat stället, men killarna hade fått stränga order om att ringa honom när vi var klara. "Ojdå. Um I must call my mom and dad and tell them where I am..." Sa jag. "You really have to." Sa Liam. Jag såg att jag hade 7 missade samtal av mina desperata föräldrar.. Jag orkade inte ens ringa upp dom.
"I have to go home now, but thank you so much. You really should be like famous or something, you're really talented!!" Sa jag, för jag tyckte verkligen det. Killarna började skratta, osäkert. "Well, thank you. If you want to we can help you more with your singing, you can call us whenever you want to!" Sa Harry och log, innan han kramade mig. Det kom lite oväntat, men jag gillade det.
Del 11!!! :D <3
Live While We're Young - Del 10
Tidigare:
Vi tränade hela musik lektionen och det gick faktiskt väldigt bra, kanske för att det inte fanns så mycket människor i närheten, men jag är nöjd. Precis när lektionen slutade och vi var påväg ut igenom dörren sa Mrs. Jackson: "Don't forget that the winner get a really, nice prize!" Vadå "vinnaren"?
Den här torsdagen var det verkligen fullt av människor i London, så när jag gick hem från skolan tog jag en genväg. Jag har aldrig gått här, men jag tror att jag hittar. Det var byggnader på båda mina sidor, ganska gamla och stora. Jg började att höra musik..? Kom det från byggnaderna? Det hördes som om någon spelade in musik eller något där? Jag stannade upp och tittade mig förvånat omkring, och märkte snabbt vilken byggnad musiken kom från. Jag gick närmre där, och lutade örat mot väggen i hopp om att få höra mer, för det var rätt bra musik alltså. Jag visste inte vem det var, utan bara att det var en kille eller flera killar som sjöng. Om det inte fanns en tjej med en killröst, såklart. "5 minutes." Hörde jag någon ropa inifrån byggnaden där musiken kom ifrån, 5 minuter... Betyder det kanske rast? Jag hittade en dörr in till byggnaden, och tryckte långsamt och tyst ner handtaget. Det funkade, jag kunde öppna dörren. Fast sen då? Det var helt svart där inne. Jag sträckte handen, och kände något på handen så jag hoppade ett steg bakåt. Det måste varit ett svart skynke eller något? Jag gick fram och rörde det igen, absolut ett svart skynke. Jag räknade ut att jag kunde ta ett steg in i byggnaden utan att gå in i skynket, så jag gjorde det och stängde dörren tyst och långsamt efter mig. Precis när jag stängde dörren så började musik att spelas, och strax därpå började någon sjunga. Wow, vilken röst. Efter det gått någon minut började jag få lite panik av mörkret här, så jag tog försiktigt upp min mobil för att lysa lite med ficklampan. Ingenting gick snett, innan jag lös på dörren...
Det satt en stor, fet, hårig spindel där, och jag hatar spindlar såå mycket. Jag gjorde som vilken tjej som helst skulle göra, jag började skrika och backade in i skynket, vilket slutade med att musiken stoppades, och skynket ramlade ner med mig under det...
Kooortkort, men så får det vara. Har lite delar som inte publicerats än som finns lite huller och buller överallt, men ikväll ska jag nog fixa upp det, så det blir någon ordning på den här bloggen! :D <3
Live While We're Young - Del 9
Tidigare:
"That's awesome!" Sa Zayn. Typ det första han sagt under tiden vi ätit middag. När Liam sa att det inte fanns något mer att berätta om dom, så kände jag hur spänt samtalet blev. Varför, finns det något jag inte vet, som jag borde veta?
Och nu var det torsdag då, och det kändes som om det var igår som jag kom hem från Spanien. Men jag hade redan hunnit träffat Harry två gånger. Klockan var strax efter 10 på förmiddagen, och jag gick till mitt skåp för att byta engelska böckerna till spanska böckerna. När jag var framme vid mitt orangea skåp hängde det en lapp stort som ett a4 papper på mitt skåp. Eller det hängde på alla skåp. Jag läste på lappen, det vsr från skolans musikal. Ja, på musiken får man välja om man vill ha vanliga musiklektioner, eller vara med på höst musikalen och sjunga, dansa och spela teater. Jag älskar att sjunga, men det vet ingen om. Ingen alls. Jag har aldrig vågat sjunga för någon, tjejen med ganska dåligt självförtroende här... Tillbaks till lappen. Musiken sökte i alla fall någon som kunde sjunga på musikalen. Här hade jag min chans att få sjunga. Frågan är bara, vågar jag?
Nu har jag några delar i utkast, så det ska inte bli så lång väntan alls tills nästa del!! Vad tycker ni? :) Kommer bli längre och mer händelserikt lite senare!!
Det hade nu blivit lunch efter en lång rast och engelska. Jag satt och åt lunch i ett hörn med Jane och Hilary. Skulle jag berätta min plan för dom? Nej, vi har musik efter lunch så då ska jag prata med musikläraren Mrs. Jackson. Det är typ förbjudet att kalla lärare för deras förnamn, knäppt... Lunchen gick och musiken kom. Alla eleverna strömmade in i musik salen. Några gick iväg för att träna till musikalen, och jag följde diskret med dom. När vi kom till den stora scenen så stod Mrs Jackson och en annan lärare där. Dom som inte var med i musikalen fick någon annan lärare. Jag petade Mrs Jackson lite lätt på axeln. Som tur var var det ganska mycket ljud i musiksalen. Mrs. Jackson vände sig om. "Oh hello Jennifer!" Sa Mrs Jackson glatt. Jag log mot henne. "Hi.." Jag vart avbryten. "Aren't you supposed to have a normal music lesson?" Frågade hon förvirrat. "Ehm, yes. But I saw that you searched for someone to sing on your musical, and maybe I can help?" Sa jag. "Can you sing?" Frågade Mrs. Jackson lite mer förvirrat. "I mean, of course you can help us!" Mrs. Jackson verkade ganska förvånad över att jag helt självmant bad om att få sjunga inför hela skolan, men hon var glad att jag ville det i alla fall. Vi tränade hela musik lektionen och det gick faktiskt väldigt bra, kanske för att det inte fanns så mycket människor i närheten, men jag är nöjd. Precis när lektionen slutade och vi var påväg ut igenom dörren sa Mrs. Jackson: "Don't forget that the winner get a really, nice prize!" Vadå "vinnaren"?
Nu har jag några delar i utkast, så det ska inte bli så lång väntan alls tills nästa del!! Vad tycker ni? :) Kommer bli längre och mer händelserikt lite senare!!
Live While We're Young - Del 8
Jag tänkte och tänkte, vad hade stått på lappen? Efter att jag funderat ett tag så var jag ganska säker på att jag visste vilket nummer det var, så jag gick in igenom en port, och upp för 4 trappa och stod utanför Harrys dörr. Jag hörde några röster där inne, det var absolut mer än 1, och inte bara Harrys röst, har han bjudit in fler?
Jag kunde ju inte stå här i alla fall, så jag bestämde mig för att knacka på. Rösterna dog ut, och jag kände spänningen i luften på något konstigt sätt. "It's okey, you can open the door." Jag hörde Harry prata lugnande. Någon öppnade, motvilligt, dörren. Det var en kille med svart hår som tittade ut på mig. Han sprack upp i ett leende, jag med. "Jennifer, right?" Frågade han, eller han, Zayn. Det var han som jag suttit bredvid på flygplanet. Jag nickade innan han kramade mig. Jag såg att det stod två killar bakom honom inne i lägenheten. En med blont hår, och en med brunt. Zayn lät mig komma in, och det var helt sjukt. Det var alla killarna från hotellet i Spanien, mitt framför mina ögon. Det var lite roligt, för att för bara några dagar sen så satt jag vid poolen i Spanien och kollade in dessa killar, och nu står mitt framför dom i deras, eller Harrys lägenhet. Resten av killarna presenterade sig, Liam och Louis. Den blonda hade jag ju redan träffat, Niall.
"We just ordered Nandos, and we're about to go get the food. Do you like Nandos?" Frågade Niall glatt. "Actually, I've never eated it." Sa jag och log. Niall såg förskräckt ut, så söt. Han och Liam åkte iväg och hämtade maten, medan vi andra dukade fram samtidigt som vi snackade, och skrattade. Louis var ju hel skön! Harrys mobil ringde efter 20 minuter. Han svarade. Det tog inte lång tid innan han la på, och bad mig att komma till hallen. Jag gjorde som han sa. "We have to help Liam and Niall with the food, it's raining like hell Niall said, haha." Sa Harry. Jag skrattade och tog på mig mina skor.
Vi gick ut igenom dörren och nedför de fyra trapporna. Harry var mer van vid det än jag, så jag kom en bra bit efter. Jag kom upp bakom honom, och han stod framför den stora porten. Det spö regnade verkligen. "Oh.." Sa jag. Han vände sig om mot mig, och log. Han tog tag i min hand och slängde upp dörren innan han kastade sig ut i regnet, med mig i släptåg. Jag började att skrika blandat med skratt när regnet landade på mig. Harry hade inte släppt min hand. Han skrattade också. Vi sprang mot gatan sär bilen stod parkerad. Liam och Niall satt i en svart bil, och tittade storögt på oss när vi kom springandes, hand i hand med vatten droppandes nerför oss. Harry släppte min hand när Niall öppnade dörren. Han hade tre påsar fyllda med mat i knät. Harry tog en. "It's three bags, and you have four hands..?" Sa Harry frågandes medan han skakade om sitt våta, krulliga hår. "Yeah, but we wanted to tease you a bit." Sa Liam. Niall fnissade. "Really funny." Sa Harry. Jag skrattade medan jag vred om mitt långa hår så en del vatten strömmade ner mot marken. Harry tog en påse och skyndade sig in i lägenheten, och jag, Niall och Liam var inte långt efter.
Nu satt vi alla runt bordet och åt. Jag hade fått låna lite kläder av Harry, så mina kläder kunde torka tills jag skulle hem. Niall åt lika mycket som tre personer gjorde ungefär, och jag insåg fort att han var den matglada. Jag fick även reda på att Harry var yngst, att dom delade på lägenheten (den var stor) och att alla fem killarna tyckte att jag åt lika lite som en myra, okej... "Now, tell us something about you!" Sa Louis glatt. "Hm, I don't know any thing more about myself!" Svarade jag. "I think there is something you haven't told us." Sa Harry och log. Då slog det mig. "Oh, I'm from Sweden, hehe." Sa jag. "That's awesome!" Sa Zayn. Typ det första han sagt under tiden vi ätit middag. När Liam sa att det inte fanns något mer att berätta om dom, så kände jag hur spänt samtalet blev. Varför, finns det något jag inte vet, som jag borde veta?
Del 8! :D Jag vill bara säga att jag ska både bli bättre på att uppdatera och svara på kommentarer! Ni är grymma på att kommentera (vilket är super kul), och det är därför jag fortsätter! Tacktacktack!
Live While We're Young - Del 7
Tidigare:
Jag kramade om henne och gick sedan hem. Imorgon ska jag träffa Harry, det kommer bli så kul. Medan jag gick hem tänkte jag bara på Harry, så "resan" hem, eller promenaden, gick fort. Klockan var rätt mycket, och det första jag hörde när jag steg in igenom dörren var mamma och pappa som kom till hallen för att säga hej till mig.
Kvällen när jag kom hem till mitt hus och träffade mina föräldrar gick rätt fort, och det var redan onsdags morgon. En helt vanlig onsdag väntade, med skola och så. Fast ikväll skulle det inte bli helt vanligt inte, jag skulle nämligen träffa Harry! Jag tror att ni alla har förstått det nu, så som jag tjatat om det. Jag steg upp ur min varma mjuka säng för att fixa mig. Mamma och pappa satt runt bordet och åt frukost, så jag gjorde dom sällskap och åt 2 mackor. Dom skulle precis åka till jobbet, så jag fixade mig i lugn och ro innan jag gick till bussen för att åka till skolan.
Skol dagen idag hade gått riktigt trögt, ingen rolig dag. Men vad spelade det för roll just nu?! När jag satt på bussen hem kom jag på mig själv med att jag var väldigt spänd inför kvällen, även fast vi var vänner och han hade frågat om jag ville komma hem till honom. Han var ju trots allt rätt söt, men jag får inte vara nervös. Tänk att det bara är en helt vanlig tjej kompis jag ska träffa, då skulle jag ju inte vara såhär upphetsad? Men det gick inte att tänka så.
Efter en buss resa full av tankar i mitt huvud var jag hemma och åt en skål flingor innan jag hoppade in i duschen. När jag hade duschat och ätit var klockan 4, så jag torkade håret i lugn och ro innan jag fortsatte fixet. Klockan tickade på och den vart halv 6, en halv timme kvar tills jag skulle vara hemma hos Harry. Jag tog på mig mina converse och började att gå mot Harry.
Efter att jag hade gått i en kvart började jag att närma mig området. Det var ett område med väldigt stora lägenheter, och jag fick en blackout. Vilken lägenhet var Harrys? Jag skulle precis ta upp min mobil ur min ficka, men då mindes jag att den ligger kvar i Spanien. Jag tänkte och tänkte, vad hade stått på lappen? Efter att jag funderat ett tag så var jag ganska säker på att jag visste vilket nummer det var, så jag gick in igenom en port, och upp för 4 trappa och stod utanför Harrys dörr. Jag hörde några röster där inne, det var absolut mer än 1, och inte bara Harrys röst, har han bjudit in fler?
Del 7!!!!!!! Kommentera exakt vad ni tycker, så himla kul att läsa! Vad ska jag göra bättre? <3
Förlåt!!
Alltså förlåt!!! Förlåt för att jag inte bloggat på hur länge som helst, men jag jar gjort sjukt mycket annat! IDAG prioiterar jag bloggen först! Det kommer upp i eftermiddag eller ikväll, promise!! Btw, har massa ideér! :D TACK FÖR ALLA ERA KOMMENTARER NI ÄR SÅ FINA TACK TACK TACK JAG ÄLSKAR ER!!!
Live While We're Young - Del 6
Tidigare:
Jag var inte riktigt på humör, när jag var tyvärr tvungen att stå här och spela trevlig. Jane kom ut, och tittade nästan lite skräckslaget på dörren som öppnades. Det var ingen framme vid kassan, så jag tittade också vem det var som kom in. Är, är det sant? Mitt humör vart genast mycket bättre när jag såg vem det var.
De gröna ögonen lös upp när han steg in och fick syn på mig. Han fick många blickar från gästerna som satt runt borden. Han skyndade sig fram mot mig. Det var verkligen Harry. "Hi!" Sa han. "Hello Harry!" Sa jag tillbaks. "I tought, you lived in Sweden?" Sa han. "Haha no, I'm just swedish, but I live here!" Sa jag glatt. Jag kan inte förstå att det var just han som steg in här. "But that's perfect!" Sa han med ett smile. Jag log tillbaks. "Why haven't you answered my calls?" Nu fick hans ansikte ett frågande uttryck, men hans ögon glittrade fortfarande. "I've lost my phone, in Spain..." Sa jag. "Oh, I see. Do you work here?" Frågade han. Jag skakade på huvudet. "I'm just helping my friend Jane." Sa jag. Jag vände mig och såg att Jane stod och kollade på oss med stora ögon. Förtrollad av Harry? Oh ja. Jag log mot Jane, och hon vinkade mot Harry stelt. Harry log mot henne. "I've to go now, and yes I forgot what I wanted to buy.." Sa han och skrattade när han sa det där sista. Jag hängde på och skrattade jag med. "Can't you come to my apartment tomorrow night? At 6? We can eat dinner and just talk!" Sa han och log. Jag nickade. "I'd love to!" Sa jag. Jag frågade vart han bodde, och sen stack han. Jane kom upp bakom mig. "Do you know that guy?!" Frågade hon. "Yes.." Svarade jag. Hon vände om och gick mot köket medan hon sa: "Oh my god."
Jag öppnade dörren in till Lauras lägenhet med en nyckel, hon brukar nästan alltid låsa dörren. "I'm hooome!" Ropade jag. Jag mötte Laura i hallen och sprang fram och kramade henne. "Why are you sooo happy?" Frågade hon. "You know that guy Harry I met in Spain?!" Laura nickade. "I met him today in Janes café!!" Sa jag och skrek lite utav glädje. Laura och jag stod nu och hoppade upp och ner i hallen och tjöt av lycka. Lite överdrivet kanske, men det var ganska kul. "I think I must leave now, and go home." Sa jag. Laura hade nog tänkt samma tanke, eftersom hon hade ställt min väska vid ytterdörren. Jag kramade om henne och gick sedan hem. Imorgon ska jag träffa Harry, det kommer bli så kul. Medan jag gick hem tänkte jag bara på Harry, så "resan" hem, eller promenaden, gick fort. Klockan var rätt mycket, och det första jag hörde när jag steg in igenom dörren var mamma och pappa som kom till hallen för att säga hej till mig.
Del 6! TACK så hiiimlaaa mycket för era kommentarer! Är så kul att logga in här och läsa en massa fina kommentarer från er!! <3 Har inte direkt någon aning om vad som kommer att hända nu, men jag kommer tvinga mig själv lite till att hitta på små saker som jag sedan kan skriva ned här. Fick JUST NU en idé, hmm...
Denna delen vart även lite kort, men som sagt inte så mycket idéer just nu, och jag vill ha med en del nu, och resten sen osv! :)
Haha, hoppas ni gillade denna delen! <3
Förlåt!
Förlåt för att jag inte har uppdaterat så bra och mycket, men ni vet skolan... Haha den typ dödar mig ! Men jag ska verkligen försöka att skriva massa osv, kan säga att jag har tillbaks lite motivation då jag vet vad som ska hända (typ)!
