Live While We're Young - Del 5
Tidigare:
Det var måndag idag. Vi gick in till Laura och dumpade väskorna i hallen. Vi gick in till Lauras sovrum. Hon hade en stor dubbelsäng av någon anledning. Hon öppnade sin garderob och slängde sedan en stor t-shirt till mig som jag kunde sova i. Jag böt om och det gjorde Laura med. Sedan kröp vi ner bredvid varandra och somnade fort. Vi två var så bra kompisar, även fast hon var 2 år äldre än mig.
På tisdags morgon ringde Lauras mobil klockan 7. Hade hon ställt alarm till mig? Vad gullig hon är! Jag gick fort fram till hennes mobil för att stänga av alarmet så inte Laura skulle vakna. Sedan tassade jag ut till köket för att äta lite frukost. När jag skulle ta på mig kläder kändes det konstigt att ta på sig tjockare kläder och inte shorts. Både lite konstigt och tråkigt. Men jag såg fram mot dagen i alla fall.
Jag satt på bussen 1 timme och 10 minuter efter att jag vaknat. Det tog bara 10 minuter med bussen, och vi började halv 9. Bussen saktade in framför den stora skolan. Lite annorlunda mot skolan i Sverige! Vägarna var fint färgade i alla olika nyanser av rött och orange, av alla höstlöven. Jag steg av den gula skolbussen, och utanför skolan var det allt annat än lugnt. I korridoren fanns det en massa människor. Alla var liksom med i olika gäng. De coola för sig. Nördarna för sig. De fega för sig och så vidare. Jag tyckte att det var ur löjligt, så jag hängde med många olika människor, från olika gäng så att säga! "Jennifer!" Jag vände mig om och såg att Hilary och Jane stod bakom mig. Det var dom som jag kände bäst i denna skolan. Även om Jane var lite jobbig, så var hon riktigt snäll. "Hi!" Sa jag, och vi gruppkramades.
När dagen äntligen var slut stod jag vid mitt skåp och packade ner alla mina böcker. Läxor jag var tvungen att göra under tiden jag var bortrest. 2 prov också, hur sjukt?! Min mobil började att ringa, så jag svarade.
"Hello?" Svarade jag.
"Hi Jennifer! It's me, Jane!" Svarade Jane glatt. Jag skrattade lite.
"Yes, I know that. You know when you call, your name shows on the phone!" Sa jag.
"Oh... Haha!" Svarade Jane.
"I really need a little help today Jennifer.." Sa Jane.
"With..?" Frågade jag.
"My parents will be on a meeting the whole afternoon, and I must have some help with our café, just for a few hours! And of course you'll get some food there!" Sa Jane. Jg hade verkligen 0 lust alls till att hjälpa henne, eller med hennes café. Hennes föräldrar ägde och skötte ett väldigt populärt café. Men jag kunde verkligen inte säga nej.
"Okey, I'm on my way now." Svarade jag.
"Thank you soo much Jennier! See you later!" Sa hon innan hon la på. Jag la ner mobilen i fickan och låste skåpet. Jag skyndade mig till cafét, som låg ungefär en kvart från skolan. När jag öppnade dörren till cafét möttes jag av en god lukt. Nybakat bröd. "Hi Jennifer!" Ropade Jane från kassan. Jag log mot henne och gick fram. Det låg nybakat bröd på en tallrik där framme. Det stod även en rosa kopp med en varm rykande dryck. "This is for you! When you have eat it up, you can stand here. If it's okey with you?" Sa Jane som stod och tog emot beställningar. Hon var inte jätte bra på att vara boss. "Thank you so much! Yes it's okey!" Sa jag.
Lite mindre än 10 minuter hade gått, och jag hade ätit två brödskivor och druckit upp drycken. Jag stod nu i kassan och tog emot beställningar, som jag sedan skrev upp på en lapp, som en annan människa sedan fixade. Jag höll ärligt talat på att somna. Hade jag inte fått de där brödet så hade jag dödat någon. Jag var inte riktigt på humör, när jag var tyvärr tvungen att stå här och spela trevlig. Jane kom ut, och tittade nästan lite skräckslaget på dörren som öppnades. Det var ingen framme vid kassan, så jag tittade också vem det var som kom in. Är, är det sant? Mitt humör vart genast mycket bättre när jag såg vem det var.
Kommentarer
Postat av: Moa
JÄTTEBRA!!! längtar tills nästa del :D
KRAM <3
Postat av: Tina
Spännande! :)
Trackback
